Förhandsbeskedet gällde ett bolag, X AB, som avsåg att till underpris överlåta en fastighet till ett svenskt handelsbolag och sedan sälja handelsbolaget externt till marknadsvärde. Handelsbolaget ägdes till 0,1 % av X AB och resterande del ägdes av X ABs cypriotiska bolag C. Om ersättningen skulle fördelas enligt ägarna andelstal i handelsbolaget skulle detta medföra att i princip hela ersättningen skulle fördelas till C och därmed bli skattefri. Eftersom förfarandet medför en definitiv skattelättnad ansåg Skatterättsnämnden att upplägget strider mot syftet med underprisreglerna och kan angripas med stöd av skatteflyktslagen. Inte heller ansåg Skatterättsnämnden att EU-rätten utgjorde något hinder att tillämpa skatteflyktslagen och beslutade att taxering skulle ske som om fastigheten överlåtits till handelsbolaget för marknadsvärdet.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att det skett en lagändring 2008 som gör att man inte längre kan göra underprisöverlåtelser till och från handelsbolag. I förarbetena till lagändringen anges att underprisreglerna såvitt avser handelsbolag inte uppfyller det grundläggande kravet på att en underprisöverlåtelse inte direkt eller indirekt ska medföra några otillbörliga skatteförmåner. Dock måste det enligt Högsta förvaltningsdomstolen, redan före lagändringen, ha stått klart att avsikten med reglerna för underprisöverlåtelse inte varit att de ska kunna utnyttjas för konstlade förfaranden som uppenbart saknar samband med organisationen av en näringsverksamhet och som endast görs för att undvika den beskattning som annars skulle ske vid en avyttring av en tillgång i näringsverksamheten. Högsta förvaltningsdomstolen instämmer i Skatterättsnämndens bedömning att förfarandet strider mot syftet med underprisreglerna och fastställer Skatterättsnämndens beslut.
Vad gäller EU-rätten uttalar Högsta förvaltningsdomstolen att det inte framkommit någon unionsrättslig fråga som har betydelse för avgörandet av målet.